Med underbar toner i öronen rullar jag nu in i Göteborg. Ikväll blir det trolleri vid bord och scenshow för ett företag här i stan. Jag ska också passa på att träffa en kär gammal vän från förr. Livet leker!
I början av juli kördes Stockholm Street Festival igång för första gången. Jag var en av artisterna och körde under två dagar sex föreställningar. Jag deltog fredag och lördag men ägnade söndagen åt familjen istället. (Junibacken är hett om dottern är fyra.) Det är inte speciellt ofta jag tar med mig familjen på mina gig men denna gång kombinerade vi semester och jobb. Så vi körde ner till Stockholm och tjeckade in på hotellet på torsdagen. Därefter sökte vi upp Charlie Caper som var artistansvarig. Vi träffades på en trevlig liten restaurang och drack lite öl och åt mat. Artister från olika delar av världen dök upp och tillsammans lärde vi känna varandra en aning. Jag pratade huvudsakligen med Samora Squid och hand flickvän Bridget samt med Jocke, min kära gatuvän.
På fredagen kom vi tidigt till pitchen i Kungsträdgården. Jag hade lämnat familjen i en lekpark och skulle nu soundtjecka, spana på förutsättningarna och klura på arbetet som låg framför oss. Det fanns två pitchar; en stor och en liten. Den stora kändes verkligen STOR och bestod av ena halvan av en betongnedsänkning med trappor. Idealiskt på många sätt – men ack så varmt. Just denna julihelg var det över 30 grader i skuggan och inte ett moln på himlen! Vinden var helt stilla och folk var nog i större utsträckning på stranden än inne i city. Alla artister kände sig säkert lite nervösa – jag var ganska nervös. Skulle min show kunna fylla denna gigantiska pitch? Den lilla pitchen i andra änden av Kungsträdgården såg mer lovande ut. Liten, intim och klart intressant att arbeta på. Det skulle visa sig att jag hade helt fel.
Efter soundtjeck, snack, frukost, kaffe och annat essentiellt förkovrande startade första showen. Det var MagManus som gick på med sin jonglering- och språngbräde-show. En fantastiskt show med underbara människor. Magnus Björu är en norsk jonglör och Manu Tiger är en fransk akrobat. Tillsammans har de skapat en mycket skön och fartfylld föreställning. De var först ut, och jäklar vad de fick kämpa. Klockan 12:00, zenit – säkert närmre 40 grader nere i betongbunkern och inte en vindfläkt. Deras show hade inte i närheten av den publik de förtjänade. Det var tufft att få folk att komma närmre. Jag satt och tittade tillsammans med Jocke och Samora och funderade på strategier för att få sin show att fungera. Jag blev lite mer nervös.
Runt 14:00 var det min tur att stega på pitchen. Värmen höll i sig, men ett och annat moln hade kommit in över staden. Det tackade jag för. Jag drog igång min show, osäker på om jag skulle göra den på svenska eller engelska. Jag valde att göra den på båda språken. ”I will do the show in swedish and english and translate the parts that is most important. That way, no one will understand anything. Bit like magic.” Jag lyckades dra ihop en rejäl publik och efteråt kände jag mig nöjd, lite adrenalinhög och helt fantastiskt glad. Svetten lackade men jag hade gjort den största showen på pitchen vid det tillfället. (Senare fick jag spö med hästlängder.)
Någon timme senare var det dags för att ta sig an den mindre pitchen. Där dog jag döden. Jag tänkte inte gå in på det hela hur mycket som helst – men det var likadant på lördagen. Den lilla pitchen som första hade verkat så bra fungerade inte för mig. Troligen berodde det på att jag inte är en tillräckligt bra skitsnackare. På den krävdes det att du pratade fram en publik i 20-30 minuter för att sedan komprimera din show något fantastiskt – eller att du hade något av en megashow som drog publik genom showens storhet. För The English Gents och Abi Collins var detta ingen match. För mig var det otroligt svårt.
Mellan shower spenderade jag tid med Abi, Charlie, Samora och Brian. Otroligt trevliga människor. Vi satt i logerna, vi kollade på varandras shower och vi berättade gatustorys för varandra. Himmelriket! Hela festivalen var så välorganiserad för oss artister att vi kunde fokusera på det som är viktigt. Att leverera grymma shower och däremellan ha en helt under stund tillsammans.
En sådan historia var hur Samora Squid lyckats bli av med sitt svärd till sin final. Han slukar svärd och tydligen hade han förlorat svärdet när han flög till Köpenhamn från England. Han, Charlie och Jocke hade sprungit runt hela Köpenhamn i jakt på ett nytt svärd - och tydligen inte hittat ett. För icke EU-bor krävs det licens för att köpa svärd i Danmark! Istället valde de att gå in i en köksbutik och där hittade dem, hör och häpna, en stekspade som fungerade fint. Så i Stockholm var Samora inte svärdslukare - oh nej - han var stekspadeslukare. Mycket underligt.
Många vänner kom och kollade på mig i Stockholm. Det var härligt att få visa upp vad jag kämpat med under så många år. Bland annat kom Jan som inte sett mig uppträda på många år. Han hade med sig sin, och numera också min, vän Henrik Fexeus som bloggade om festivalen. Hans blogg finns att läsa här.
Lördagen var också den helt underbar. Jag valde att göra showen helt på engelska och det tror jag gjorde att showen fungerade än bättre. Jag gjorde några riktigt stora föreställningar och var på det stora hela löjligt nöjd med helgen.
Jag fick också se Abi Collins föreställning – det bästa jag någonsin har sett! Får du chansen att se henne bör du ta den. Hon är ett geni! Också The English Gents och Samora hade shower värda att nämna. Eller ja, sanningen är att alla artister var klockrena. Showerna var helt fantastiska och jag var och är sprängfull av inspiration efter denna helg. Jag är SÅ tacksam att Funnybones och Charlie Caper tog tag i denna festival, och att jag hade äran att vara med. Vilken helg!
I somras jobbade jag på Kungahälla Medeltidsdagar. En underbar festival i Bohus fästning. Jag jobbar då tillsammans med den underbara artisten Gaston. Med oss har vi två kära vänner som dels är med i föreställningarna men också hjälper oss mellan shower. Thord, den yngsta av oss, är en mästare på det här med film. I år hade vi med videokamerar och filmade en del av showerna. Material kommer att komma när jag har lite mindre att göra.
Tillsammans bestämde vi oss för att filma lite stämningsmaterial för att använda som reklammaterial inför nästa års festival. Helgen gick och vi gjorde precis hur många shower som helst. Söndag klockan 16:00 förklarade jag att om vi överhuvud taget skulle ha någon stämningsfilm var det nu det skulle filmas. Mitt tåg skulle gå om tre timmar. Ursprungligen hade vi tänkt oss tunga stämningsbilder i bästa Sagan om Ringen stil. Eftersom vi var sjukt trötta, Gaston hade vrålat bort sin röst och ingen hade sovit något på fyra dygn, blev det hela ganska oseriöst. Thord, hjälte som han är, klippte sedan ihop eländet. Det finns nu att beskåda på You Tube. Enjoy!
Lördagens jobb gick mycket bra. Under dagen körde jag ett gäng shower i gatustil utanför en dansbana på Skatan. Senare på kvällen minglade jag tillsammans med de gäster som hjälpt till med den byggnad som invigdes. Jag trollade vid bord och hade riktigt roligt. Det var några månader sedan jag mingeltrollade. Somrarna handlar huvudsaken om stora shower. Jäklar vad skoj jag hade. Det hela avslutades med en mindre show på 25 minuter. Jag gjorde några av mina klassiker och hade otroligt roligt med publiken. Det var verkligen ett lätt jobb att göra då alla gästerna var där för att ha roligt. Stämningen var bra och då är mitt jobb ganska lätt.
I söndags såg jag att jag också fått en liten blänkare i Sundsvalls Tidning. Alltid trevligt att synas i den lokala pressen.
Idag var jag och kollade vart jag ska uppträda imorgon. Jag är inhyrd för att arbeta på en invigning av en dansbana imorgon. Mitt uppdrag består i att underhålla besökare mellan 11-15 i form av spontana småshower runt området. Jag ska också mingla lite med VIP-gäster. Sent på kvällen ska jag dessutom sluka lite eld. Ett ganska omfattande jobb med andra ord.
I dagens Dagbladet fanns det en artikel om morgondagens invigning. Där blev jag omnämnd i form av: "Bland annat kommer en gycklare och en clown finnas på plats,". En liten smäll för egot där. Jag uppskattar ju alltid om namn nämns. Inte nog med att jag får lite mer publicitet, det hela ser lite mer profisionellt ut. En gycklare. Inte min formulering.
Imorgon knäcker jag!
Som vanligt har jag varit iväg en vecka på Rosornas Ö. En vecka som alltid är spännande på så många sätt. Det är en vecka av jobb, vänner, öl, god mat, snabbmat och konstiga människor. Jag brände av runt 30 föreställningar under veckan och har haft så otroligt roligt. Det är inte rimligt att lyckas återberätta allt som hänt här i bloggen. Istället ska jag försöka styra upp en sammanfattning av några höjdpunkter.
Utbrytningsföreställningen
I år var jag helt frisk under veckan, fysiskt alltså. Det innebar att jag valde att på det stora hela släppa mitt manus. Jag improviserade, hittade på och lät vad som helst hända. Showen fick därmed en välbehövlig injektion av fantasi och glädje. En show som jag gjort i över sju år kändes plötsligt fräsch och intressant igen. Jag valde dessutom att återigen börja göra ringspelet i föreställningen. Den rutinen växte för varje dag och återigen har jag fallit i ringförälskelsen.
Jag valde också att gå lös på själva utbrytningen vilket innebar att nya skämt och lite nya rörelser utvecklades. Bland annat fick jag mig en törn på lördagen då en polis och en personlig tränare gick lös i ett av världens bästa samarbete. Jag har inte suttit så hårt på fyra år! Det var riktigt roligt.
Showen växte också genom att Tiees bordbaksida fick fungera som reklamskylt och Davids låt var såväl musik i början som slutet av showen. Det hela gav, enligt mig, ett proffsigt och intressant intryck till min show. Plötsligt stimulerades fler sinnen i showen – något som jag alltid eftersträvar.
I vanliga fall kör jag denna uppvärmning med ett barn. Just denna dag fanns det inga barn på ängen så jag tog den som fanns. Vi hade roligt och när tricket var klart hade jag en publik att jobba med.
Sista showen på medeltidsveckan urartade något. Jag hade hysteriskt roligt och någon lyckades fånga en liten del av min eldrutin. Denna rutin gör jag bara om jag behöver mer publik innan finalen.
Jag körde färre bordsföreställningar än jag brukar. Huvudsakligen för att jag hade så roligt med den stora utbrytningen. Lite tråkigt nu i efterhand då det alltid är skönt att trolla med bägarspelet sent på Visbys gator. En kväll när jag faktiskt stod ute med bordet och en föreställning var klar dök Gråfötterna upp och sjöng min sång för mig. Något som gjorde den kvällen oförglömlig.
Vänner
På ön träffade jag i vanlig ordning Volpone (Jon Back), Yokke (Mr Pink), Zack, Narrarna, Mareld, Jauvet, Trix, Leer och Luqas (Anders Bergström). Vi som inte har något direkt med Medeltidsveckan att göra körde traditionella gatuföreställningar enligt fri anarkistisk gatutradition. Helt underbart!
Att få se Volpones show i år igen var riktigt roligt. Han har utvecklats något otroligt. En show som tidigare var runt 20 minuter fyller nu lätt upp 45. Det är så underhållning skapas. Jäklar vad man blir glad, och faktiskt lite stolt för nog har jag coachat, bollat och hjälpt honom mycket. Men mest har han jobbat hårt själv.
Yokke och Zack rockade på som vanligt. Och som vanligt la de ner mer tid på bus än på att showa. Yokke hade hittat en ful dreadtoffs i en massa färger och denna utvecklades till någon typ av Arkadia-skämt av småskoj karaktär. Vilka underbara människor det finns!
I vanlig traditionell Medeltidsvecka bjöd jag också Coma på en hejdundrande festmåltid inne i Visby. Tre rätter, sång till maten och go efterrätt. Vi rullade därifrån. Vilken middag, vilken kväll!
Shower
I år hann jag inte riktigt med att se så många föreställningar. Dels jobbade jag hela tiden och dels var jag så löjligt trött på kvällarna. Jag hann med att se David Bergqvist som den Alkemiska trubaduren, vilket var magiskt, roligt och riktigt, riktigt bra. Jag såg också Narrarnas eldshow Skönheten och odjuret. Några riktigt fina scener och strålande akrobatik. Annars såg jag mest på andra gatuartister. En del shower var magiska, andra närmst pinsamma. Det är vad som är underbart med gatan. Man vet aldrig vad man får. En rutinerad artist kan bomba järnet medan en färsking rockar arslet av alla. Oftast är det inte så, men ibland. Hur som helst är det så skönt att sitta i gräset och titta på hur en äng, ett gathörn eller ett torg sakteligen förvandlas till en scen och sedan löses upp till ursprungsstadiet. Gatan är och förblir i mitt hjärta.
På torsdagen busade vi med Jauvet. Yokke kom på den eminenta idén att köra en välgörenhetsshow för Jauvet. Sagt och gjort. Vi hoppade in innan deras föreställning startade och förklarade att gatuartisterna skulle göra en Tribute-show i Jauvets ära. (Gycklargruppen Jauvet har jobbat ihop i 14 år och slutade under medeltidsveckan.) När deras årliga saga var slut för den dagen hoppade vi på scenen. Jag, Yokke, Volpone, Loke, Mareld och Luqas öste på med ett trick var. I slutet hattade vi publiken och pengarna gick till Clowner utan gränser. Det fina var att publiken enbart fick lägga enkronor. Och vi var redo med påsar med sorterade mynt. Vi hade några tusen enkronor som växlades in. Där blev vi av med våra tunga pengar och Jauvet fick släpa hem dem. Allt för en god sak.
En medeltidsvecka är alltid svår att sammanfatta. Det går nästan inte. Så mycket händer och jag träffar nästan alla mina vänner, kort men intensivt. Medeltidsveckan är magisk, den är underbar och den är, ja, nästan för kort.
Bilder kommer inom kort.
Inför helgens Gatufestival i Stockholm har Funnybones valt att göra miljövänlig reklam. Kolla filmen och inse storheten!
